Salpastigens natur

Salpastigen går i en mycket omväxlande och mångsidig natur i kommunerna Vederlax och Miehikkälä. Vederlax är den östligaste kommunen vid Finska vikens kust. Naturen i Vederlax är i allmänhet karg och omväxlande i sina mindre drag. Höjdskillnaderna är små och de steniga grusmarkerna växlar med dalarnas släta klippor, tjärn och åar. På Salpastigen får du se landsbygdsmiljö i såväl Vaalimaanjoki som Virojoki.

Salpastigen erbjuder bra möjligheter till utomhusaktiviteter och rekreation i vacker natur i sydöstra Finland. På den 42 km långa vandringsleden Salpastigen som följer Salpalinjen får du stifta bekantskap med både objekt vid Salpalinjen och den bedårande naturen och kulturmiljön i sydöstra Finland. Rutten åt ett håll börjar i Harju och går via skogar, backar, åkrar och Salpalinje-museet i Miehikkälä, ända till Ylämaa i Villmanstrand. På vägen kan man se Salpalinjens objekt som är försedda med skyltar.

Vederlax är en mycket populär plats för fågelskådning. De låga och frodiga havsvikarna i Vederlax utgör en bra miljö att häcka i för många vattenfåglar och mat för flyttfåglar som stannar för att vila. I maj flyger miljoner and- och strandfåglar över området för att häcka på tundran i Sibirien. I Vederlax kan man också se rariteter, såsom svart stork, rödhalsad gås, större skrikörn och brun glada.

Vederlax kommun har satsat på fågelturism och det finns femfågeltorn i området. Vid tiden för Arktika besöker hundratals fågelskådare de bästa platserna för fågelskådning längs kusten. I augusti– oktober går även rovfåglarnas flyttväg över Vederlax. Dessutom är Vederlax en av vårt lands mest kända platser för insamling av fjärilar och hit kommer man från hela Finland för att söka rariteter.

I Miehikkälä växlar karg grusmark med sänkor som fyllts av klippterräng av rapakivi, myrar, små sjöar och tjärn. I Miehikkälä finns några stora områden med åkrar och höjdskillnaderna i terrängen är större än i Vederlax.

Sjöarna i berggrunden och deras branta stränder som är typiska för rapakiviområdet ökar landskapets mäktiga dragningskraft. De högsta backarna och klipporna finns i de norra delarna som täcks av stora skogar, ödemark och obebodda områden.

Även i Miehikkälä finns många bra platser för fågelutflykter. Miehikkälä erbjuder representativa skogsområden och mindre vattendrag för fågelskådning, bl.a. i området vid Tingankoskenmäki, Alimmainen och Tyllinjärvi, varav Tyllinjärvi också hör till det nationella skyddsprogrammet för fågelvatten. Källa: Pöyhönen Mikko 2004. Kymenlaakson luonnossa. Lintu- ja luontokohdeopas.

Vid kartläggningen av fågelbeståndet av Seppo Vuolanto år 2007 hittade man 97 häckande fågelarter vid Salpastigen. Salpalinjens blockering av pansarsten bildar en ymnigt växande häckningsmiljö, där gärdsmyg, rödhake och järnsparv trivs väldigt bra. Intressanta observationer längs rutten är trädlärka, ljungpipare, gråhakedopping, sommargylling, lundsångare, videsparv, hämpling, kornknarr, skogsduva samt fem hackspettsarter bl.a. vitryggig hackspett och tretåig hackspett.